Ja det måste väl vara något av det bästa som finns, tänk att drömma en mardröm så verklig , svetten börjar rinna, tårarna kryper på och baam så vaknar man upp och den där hemska känslan försvinner, kroppen slappnar av och man blir glad.

Men, tänk när mardrömmen inte längre är en dröm utan verklighet, du kan inte vakna upp och känna den där sköna känslan av att det bara var en dröm, du  är fast, instängd i den värld du lever i, där du inte kan slappna av för en sekund, där du ständigt oroar dig för saker, har svårt att lita på de du älskar och känner hur du bär hela världen på dina axlar.

Vad gör du?

Har ni någonsin funderat på vad ni skulle göra om det hände er?